Finns det ett liv efter magdansen?

Under mina år som magdansös har jag mött flera passionerade dansare som tvingats sluta för att de har haft för ont. Det har till och med varit personer som är yngre än jag själv som tvingats sluta eller radikalt skära ner på sitt dansande för att kroppen ha sagt ifrån. En av mina största farhågor är att tvingas sluta dansa mot min vilja på grund av en skada eller liknande. Att kvinnor mellan tjugo och trettio år får andra prioriteringar såsom utbildning, jobb eller familj kan jag fullt förstå, men att mot sin vilja vara tvungen att välja bort dansen är en av de mest sorgliga saker jag kan tänka mig.

I "The gilded serpent" finns nu en artikel, skriven av Najia Marlyz, om en magdansös som just ställer sig frågan "om det finns ett liv efter magdansen?". Hon beskriver bland annat att hon själv hade en framtidsbild där hon fortfarande dansade när hon var i 90-års åldern, men till följd av flera cancerdiagnoser och sjukdomsfall till slut tvingades att sluta uppträda. I artikeln beskriver hon sitt driv och de motgångar hon mött men att hon ändå idag kan fortsätta att ha dansglädje genom andra dansare som hon "coachar" även om hon själv har lagt myntsjalen på hyllan. 

Läs gärna själv denna inspirerande artikeln (på engelska) även om jag själv är tveksam till om det verkligen finns ett liv efter magdansen....

När du tvekar, skaka!