Krönika om Egyptens dubbelmoral gällande magdans av Alaa Al Aswany

För lite mer än en vecka sedan publicerade The New York Times på sin hemsida en krönika skriven av författaren Alaa Al Aswany (som bland annat skrivit böckerna "Yacoubians Hus" och "Chicago") som handlar om egyptiernas dubbelmoral gällande magdans. Krönikan är på engelska (översatt från arabiska) och beskriver hur å ena sidan de mest sedda youtubeklippen i Egypten är på magdansöser och hur magdansen betraktas som ett självklart inslag på ett egyptiskt bröllop, men å andra sidan anses magdansen som något kontroversiellt och av de flesta associerar som något vulgärt. Att kalla någon "son till en magdansös" är ett sätt att förolämpa dem.

Al Aswany skriver bland annat om historiska redogörelser där betraktaren beskriver magdansen som något kittlande men samtidigt som något omoraliskt. Några av dagens forskare har hittat olika förklaringar till detta motsägelsefulla förhållningssätt, men tydligt är i alla fall att magdansen har motsatt sig religiöst konservativa och patriarkala strukturer i Egypten och därför genomgående utsatts för censur under olika ledare genom historien. Men Al Aswany visar även på exempel då magdansen har fungerat som politiskt verktyg för att hjälpa den egna agendan. 

Avslutningsvis ställer sig Al Aswany frågan om egyptiernas tvetydiga attityd mot magdansöser någonsin kommer att förändras? Hans förhoppning är att den påbörjade demokratiseringsprocessen i landet ska leda till att magdansöser kommer att betraktas med mer respekt utan att anses vara något omoraliskt. Al Aswany skriver:

"In a real democracy, there is a place for every citizen, belly dancers included. Until then, Egyptians are sure to continue to be enthusiastic consumers of Oriental dance - but with scant respect for the dancers."

Läs hela Alaa Al Aswany's krönika "Dirty dancing in Egypt" på engelska. Den är verkligen läsvärd och jag rekommendera den.

Magdans genom tiderna mött med beundran och avsky.